Höstens bästa
Från och med första advent så är hösten officiellt bortblåst, även nere i Smögen. Den här hösten har spottat fram några plattor som jag känner mig tvungen att besrkiva på internet. Här får ni ett paket! Glöm inte bort att pirata till er och jämför eran upplevelse med min.
Dungen - 4
Denna skiva börjar med Sveriges genom tiderna bästa proggpsykadeliska sång Sätt att se om ett folk som talar ett språk som dom lärt av varann där det finns ord som beskriver något svårt som dom bara gör. Det är omöjligt att genomföra jedimindtricks över en blogg men jag skulle vilja sätta igång era p2pbanor med kraftens hjälp så att ni får översvämmas av Gustafs harmonier. Dungens bästa hitentills, genrens starkaste och det betyder att 4 får betyg 5.
Bo Kaspers Orkester - 8
Det verkar vara standard under hösten 08 att artister gör sin bästa skiva hittils. Och att titeln är en potens på 2. Det Bo Kaspers har gjort i år, tycker jag, är att klippa bort mycket yvighet och vässat till deras akvarellmålande klanger. Deras texter har heller aldrig förut varit babbliga, men i år har dom lyckats skala fram stenhårda kärnor ännu skarpare än någonsin. Jag vet att en annan recensent menar annorlunda. Men jag har personligen vaggats till sömn varje kväll i två veckor av denna juvel. Mest förbluffande är att de tangerar Kents suggestiva släpmystik i låten Den blir bättre sen och även lyckas tillägna Håkan Hellström avslutningsspåret Tack för konserten din jävel. De hänger med! Jag vet inte om 8 är bättre än Dungens 4 men en 5-a blir det!
Hello Saferide - More modern short stories from …
Den här gången blir det inte en 5a. Det är en höstfavorit men jag har svårt att veta var jag har den. Slår jag på ett track bara sådär så är det ett mästerverk. Såsom I wonder who is like this one, en drypande vacker orgie i rocklåtsreferens. Jag var helt betagen är jag hörde första gången. Men några tracks är svaga och jag trivs inte med vissa Winnerbäckliknande oljud. Men jag skulle inte vilja att den här skivan försvann. Så, ja. En stark 3 till den förtjusande Annika. Btw, såhär ett och ett halvt år försent vill jag utropa en stark 4a till hennes Säkertskiva från ‘07.
Glasvegas - Glasvegas
Jag har försökt mig på Glasvegas. Det är ju en fantastisk skiva - emellanåt. Den har hajpats som nästa stora grej av industrin men jag hör bara saker jag redan har hört förut. Eller, bruset som avslutar skivan är ju ett helt nytt, förbättrat och annorlunda brus från det som avslutar Korns Issues. Har jag rätt när jag menar att det här är Coldplay och Rockabilly i samma ryggsäck? Nej, jag sätter inte ens betyg. Det här får ungdomarna som hänger med ägna sig åt. Och jag kommer smyglyssna på Glasvegas som jag gjorde på Leila K 1995 då jag inte vill erkänna att modern radiomusik var annat än oljud och ohyffs.
Ni som inte recenserar ska få veta en hemlis nu. Recensenten gruvar sig alltid för att skriva färdigt recensionen. För efter det måste man googla fram och ladda upp coverart, rättstava några meningar och sedan lägga in några overifierade TPB-länkar för att försäkra sig om att läsaren får en bra upplevelse. Som the Beatles sista ord från Abbey Road, in the end - the love you take - is equal to the love you make.
Posted in Uncategorized