MILQ på olika sätt

(Obs: Våga läsa det här. Det är många rader text men du kommer gilla. Jag har försökt lufta upp texten med en bild mitt i, hoppas det hjälper.)

Vi 80-talister blev mycket utsatta för catchy tunes i samband med barnprogram, när vi bara var nybörjare på livet. Nu när vi har börjat jobba och betala skatt och tar  ansvar, så kommer vi ändå aldrig att  komma undan den här uppväxtplågan. Varje gång vi behöver sluta tänka, vi tömmer huvudet och vi försöker tvinga i oss lite harmoni. Varje gång så kryper dessa catchy tunes in och ersätter friden och mörkret med sina märkvärdiga budskap. »Lite trasiga och knasiga det är vårt trasdocksgäng pambirdam« Jag vet att ni har märkt det. Man försöker sätta sinnet i karantän på tropisk ö och snälla tysta lydiga färgstarka fåglar och vågornas brus. Men så kommer en av barndomens catchy tunes, likt paradisfågeln i Kalle Anka på julafton, och häller peppar i ögonen. »Dam dam dam dam dam dam dam dam (skymningssagor)«.

Överstepräst av alla dessa catchy tunes är, som vi alla vet, »Här kommer piff och puff – är på språng nu – Här kommer Piff och Puff – varje gång nu«. Kanske är den så pass intetsägande att den passar i varje tänkbar stressrelaterad verklighetsflykt som överhuvudtaget finns där. Spelar ingen roll vad man tänker. Man kan byta ut varenda jävla tanke med en visa om att Piff och Puff är på språng – varje gång. Det är något med den. Kanske är det bara helt enkelt så att i en påse med 200 sorters godisar så måste en vara surast av dom alla.

Det jag tänkte berätta för dig idag är att jag hade ett gräl med en klasskamrat i lågstadiet om det här. Jag minns det så väl – och det beror väl på att jag hela tiden tänker på den här catchy tunen. Hon sa att hennes kusin hade sagt att dom sjunger ”(här kommer världens bästa räddningspatrull) som löser fallen för SIN skull” istället för ”som löser fallen för DIN skull”. Självklart löser dom fallen för MIN skull! Inte för sin egen. För dom tjänar ju inget på det direkt. Helt överstört ifall dom skulle pompera med att dom löser fall för sin egen skull. Då känns det som att dom älskar fall. I allt elände som just ett ‘FALL®’ för med sig, så ser Piff och Puff en möjlighet att få lösa. För SIN skull.

Och då kom jag på att tänka att jag senare kom att få se hennes kusin naken. Ett minne som bara kom tillbaks sådär. Det var helt knasigt egentligen. Vi skulle till gymnastiksalen av nån anledning – och ni vet ju hur vi lågstadiebarn hela tiden förflyttade oss i led. Med en fröken in front som ser till att kusten är klar. Så för att komma till gymnastiksalen så bestämde sig fröken för att vi kunde gå genom flickornas omklädning. Hon reagerade inte på att det fanns flickor av högre årskurs där som stod blickstilla, nakna och skräckslagna medan vi försiktigt följde våran bombastiska lärarinna igenom scenen.

Ibland hittar man dom. Minnena långtifrån som man inte riktigt förstår. Varför stannade inte fröken när hon öppnade dörren och såg att det bara fanns nakenhet och osäkerhet där. Hon kunde iallafall ge dom försprång till att gömma sig bakom handdukar. Att bli exponerad sådär, i ett kristet moraliskt sammanhang, mellanstadieflickor begluttade av småttisar från lågstadiet. Det kunde väl vi alla få slippa. Just då.

Jag minns att jag tänkte att hon var naken och att jag tyckte att hon hade fel om Piff och Puff.

Ungefär precis sånna tankebaner som man har när man är 25. Det är 17 år sedan jag var 8 år.

Allt det där tänkte jag på när jag bredde lite skorpor nyss. Och skorporna käkade jag upp innan jag hade skrivit färdigt första stycket. Det tar längre tid att plottra ner än att tänka och därför kommer den allra största merparten av våra idéer för alltid rinna ut i universums vakuumbox någonstans.

Detta inlägg skrevs en fredag, 25 / september, 2009 klockslaget 0:56.
Du kan skriva en kommentar, eller trackbacka från din egen sajt.