Alla passagerare gick ut ur bussen för att fira att det var paus. Somliga hade fickorna fyllda med händer och strosade ängsligt kring. Somliga andra hukade sig så att det såg ut som att dom letade efter blåbär i den fläckvis spruckna asfalten. Själv hade jag dragit mig undan och gömt mig delvis bakom en vanlig björk.

Pausen innebar att jag äntligen hade fått lite egentid. Tid för lapp. Jag hade lapparna i en plastficka, tillsammans med en ny lapp som jag hade gjort själv. Det var nog bäst att börja med den nya lappen. Om lapparna skulle bilda en bok, skulle den nya lappen vara förstasidan. För den bestod av bara ett enda ord. ”Lappar”.

Men det var absolut inte säkert att lapparna skulle bilda en bok. Mitt förstahandsval hade varit att lapparna skulle bilda en kub. Isåfall saknades det minst 3 lappar.

Reseledaren visslade en signal. Den betydde att pausen skulle övergå till ickepaus med omedelbar verkan. Jag löpte mitt snabbaste löp tillbaka till bussen.

SAKEN är endera INTE en fotbollsplan, eller så är den INTE en papperslapp. Vilket av påståendena som stämmer beror till stor del på i vilket förhållande SAKEN betraktas. Upp och ner är naturligtvis avgörande. Därför finns det ännu ett källarplan under källarplanet.

Från aktuellt plan, övre källarplan, var SAKEN mycket lämpad för aktiviteter som dribbling, hörna och gult kort.

Därför svischade jag genast ner för trappan snabbt som en tandläkare jag kände en gång. Obeskrivligt snabbt. Det tog inte ens en sekund. För trappan var inte särskilt bra. Den saknade allt utom sina översta tre trappsteg. Eller två? Hur räknar man trappor? Är det sista steget ett steg? Jag hann inte tänka något mer på saken innan jag slocknade. Jag låg där på stengolvet i en ypperligt pervers position.

Jag sov inte hemma den natten.

Jupiter slungades vidare i bana runt solen. Påfåglar pippade på andra sidan havet.

När jag kom hem upptäckte jag att insidan av mitt hus var ovanligt stökigt. Varenda möbel låg omkullvält i perversa positioner och småbråte som skedar och hårborstar var spridda över golvet i alla de olika rummen, rummen som tillsammans bildar byggnaden som är mitt bo. Solen sipprade in genom små hål i taket och innuti strålarna flöt galaktiska konstellationer av partiklar.

Jag sov inte hemma den natten.

Månen vandrade över himlen. Solen steg upp över Kina och Ryssland och Finland och sedan Sverige där jag kunde se den.

Smuts är äckligt. Det är självklart. Om vi spiller lite mat på bordet så går vi genast och hämtar hushållspapper för att torka bort det. Och om det hamnar lite mat på kläderna så snabbar vi oss att blöta upp fläcken så att den inte blir permanent.

MEN:

Om vi råkar få mat på tänderna? Äsch, säger vi. Det kan vänta till ikväll. Även om olyckan sker redan till morgonfikat. Ikväll ska jag borsta rent den där smutsen från insidan av munnen som jag har min tunga i.

Ja. Ibland. Undrar. Jag. Hur. I. Jesu. Namn. Vi. ,.-* THE ** HUMANS *-., Lyckades. Bygga. New. York. , Pyramiderna. Och. Ett. Flygplan. .

Nej. Inte. Bara. Ibland. .

Och. Inte. Bara. Ett. .

(Det här blir sista delen av de senaste dagarnas följetång »Fett osläppta utkast«. Jag minns när jag försökte skriva det här inlägget. Skriv-sudd-skriv-sudd. Ni ser väl hur präktighetsmätaren gick i taket i andra meningen. Det var omöjligt att fortsätta.)

(Jag fortsätter gräva bland opublicerade pärlor. Detta pruttinlägg är för allmängiltigt för att riktigt passa »på skiva«. Varje inlägg skulle kunna se ut såhär, utan att jag behövde offra bloggens sanningshalt.)

¶¡@£$€¥{[]}\±@@ł€®þ←↓→œþþþþþ¨¨~~´´ææøøłłĸĸjjħħŋŋđđððßߪª««»»©©““””

(Jag har inte blivit galen. Det här är ett opublicerat utkast som jag hittade bland opublicerade utkast(!). Jag kommer EJ ihåg vad texten skulle handla om. Inlägget återges nu i rent samlarvärde. Previously Unreleased, eller på svenska, »Aldri’ hört om«. Det enda som har manipulerats är den här lilltexten inom parantes.)

Pelle P, känd som Mikael Persbrandt eller som rollfiguren Gullvor i Beck-filmerna. Han har nu bekräftats till en roll som hob i Hobbit-filmen.

Jag är ju varken ett Beck-fan eller en Hobbit-junkie. Ändå har jag hackat åt mig några fragment av manuset ifrån svensk-översättarnas hemliga datorbank i Schweiz.

Följande är 3 av Pelle P’s kommande lines.

”Det är inte trollstaven du ser där. Det är kuken”

”Häll käften på dig. Det är nämligen så här, vilket du antagligen aldrig fick lära dig på dina jävla alvkurser. När en hobbit mördas så gäller inga trollformler längre. Då kan du stoppa upp dina jävla profetior i stolgången och så kan du skita ut de igen när vi har den jäveln.”

”Ja, varför inte? Dessutom vore det väl inte första gången som dvärgarna snor trollpulver.”

Ja. Fult språk och osammanhängande historieberättande. Nu får vi vänta och se om det blir nån långfilm av det hela. Jag tvivlar.